Sonya Malinka Persson bloggar om konsten, kulturen, politiken och livet.

 

Här bloggar jag om konsten, kulturen, politiken, hundar – allt som inte passar in på någon av mina genrespecifika bloggar.

 

/Sonya Malinka Persson

 

  • 10
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Jag upphör aldrig att förvånas över människors självrättfärdighet och totala oförmåga att förstå och acceptera att det sätt man själv använder sig inte fungerar i alla sammanhang och att det är ok att göra annorlunda. Annorlunda innebär inte med nödvändighet att något annat är fel – bara annorlunda.

Det jag tänker på just idag är ytterligare två texter jag har läst som handlar om Cesar Millan och hans sätt att hantera hundar. Den ena är skriven av Anders Hallgren, den andra är skriven av Astrid Söderquist. Återigen sitter jag med hakan i knät och undrar om de här människorna har någon verklighetsförankring alls.

För mig är det så uppenbart att man måste göra skillnad på hundträning (sitt, ligg, stanna, spåra, agility, vacker tass och så vidare) och metoder att få sin hund stabil, lugn och sansad. Det är inte samma sak och går således inte att jämföra. Cesar Millan sysslar inte med hundträning – han sysslar med att få problemhundar att sansa sig och finna lugn och balans. Han är dessutom oerhört skicklig inom sitt område.

Det är också, för mig, så oerhört uppenbart att man inte kan använda samma metod på olika typer av hundar. Vissa hundar är tuffare än andra, så är det bara. Det vet alla, både folk som inte har hund, och folk som har hund. Det är skillnad i mentalitet på en Cavalier King Charles spaniel och en Boxer, eller en Chihuahua och en Pitbull. Om man ska lära dessa hundar vanliga kommandon som just sitt, ligg, stanna och så vidare, fungerar det troligtvis att använda så kallade snälla, kärleksfulla metoder. Om Boxern eller Pitbullen får ett utbrott, räcker det inte att vara snäll på rösten och kärleksfull just där och då. Då kommer det att krävas ett lugn och en bestämdhet som överstiger hundens om man ska få stopp på utbrottet.

Jag blir oerhört irriterad på människor som tror att de vet bättre än andra och som vägrar ta i tanken att det kan finnas andra metoder som fungerar bättre i andra sammanhang. Självrättfärdighet är en av de fulaste egenskaper jag vet hos människan. Ändå är den så oerhört vanlig, och jag tycker verkligen att det är fullständigt vidrigt.

Något annat jag irriterar mig på är folks totala tilltro till vetenskap och forskning. Man menar att det är forskat på att det som fungerar bäst på hundar är den och den metoden, och att Cesar Millan inte har någon utbildning utan “bara” egen erfarenhet (empirisk kunskap). Det jag verkligen skulle vilja veta är vad som är mest verklighetsförankrat – att gå efter vad man läst i en bok, eller att gå efter det man själv studerat hos i det här fallet, hundar?

Den här extremt knepiga inställningen till utbildning versus erfarenhet gör att jag personligen ställer mig högst skeptisk till varför så många människor får skaffa barn, när de inte har pedagogisk utbildning om minst en fil. kand? De har ju ingen aning om vad de håller på med, och eftersom det är barn, levande varelser av vår egen art det handlar om, borde ju det vara mycket värre än när det handlar om hundar.

Näh, jag tycker att alla de människor som ojjar sig och skriver på petitioner för att stoppa Cesar Millan från att visas i svensk TV borde ta sig minst en funderare till. Det går inte att jämföra amerikanska förhållanden med svenska, till att börja med. I princip varje gång jag tittar på ett avsnitt av Cesar Millan, gamla eller nya avsnitt, förfasas jag över den oerhörda okunskap som finns hos amerikaner om hur man behandlar sina hundar på ett vettigt sätt. Det är inte undra på att de blir monster som kräver en hel del arbete för att återgå till en vanlig, normal hund-ig-het.

Går det att använda andra metoder för att förändra en problemhund till en normal hund igen? Ja, det är jag övertygad om att det gör. Fungerar det med uteslutande mjuka metoder? Skeptisk – oerhört skeptisk. Det skulle inte fungera på min egen hund, och jag vet många andra hundar som skulle ta över på en tusendels sekund (och redan har gjort det) när man använder sig av mjuka metoder.

Som med så mycket annat tror jag att alla skulle tjäna på att acceptera att det finns många metoder och att de flesta av dem fungerar. Inklusive Cesar Millans. Han varken tränar eller misshandlar hundar – han hjälper dem att bli normalt fungerande i stället för på ett eller annat sätt lidande av sin situation. Dessutom lär han människorna hur de ska bära sig åt för att upprätthålla balans för hunden.

Och hur det på något som helst sätt kan vara fel går över mitt förstånd.

För övrigt har vi här i Sverige en kvinna som under en period jobbade tillsammans med Cesar Millan. Hon finns en bra bit söderut och driver sin egen hundverksamhet med problemhundar. Ska vi förbjuda henne och hennes verksamhet när vi ändå håller på?