Sonya Malinka Persson bloggar om konsten, kulturen, politiken och livet.

 

Här bloggar jag om konsten, kulturen, politiken, hundar – allt som inte passar in på någon av mina genrespecifika bloggar.

 

/Sonya Malinka Persson

 

  • 2
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Vem känner inte igen begreppet “trygga rum”? För att inte tala om patriarkatet. För ett par dagar sen läste jag en debattartikel i Metro som handlar om hur patriarkatet har tagit sig in i hundrastgårdarna, eftersom löptikar inte brukar vara välkomna in då de avger en doft som ofta påverkar hanhundarna till nervösa vrak. Författaren till debattartikeln kräver att det öppnas hundrastgårdar enbart för tikar så att de inte ska behöva utsättas för hanhundarnas patriarkaliska översittarfasoner och hormonstinna instinkter. För givetvis är det så att vi kan lära hanhundarna att gå emot sina instinkter… eller!?

Jag kan inte låta bli att tycka att det här är en, i alla fall om man drar tillbaka den till mänskligheten, väldigt komplex fråga. Å ena sidan kan jag i alla fall i vissa fall förstå behovet av trygga rum. Å andra sidan tycker jag att det blir separatistiskt och ganska fel. Å ena sidan fast åt andra hållet kan jag tycka att det finns poänger ur ett könsperspektiv; att bonda och skapa relationer med personer av sitt eget kön.

Men allt beror på sammanhang.

Jag tänker till exempel på att jag har ett ganska starkt minne av att ha fått berättat för mig att kvinnor som lever i kulturer där man dansar magdans, ofta umgås och dansar magdans för och med varandra – inte framför män i något slags sexuellt syfte. Att kvinnor samlas för att lyssna på musik, dansa, umgås och ha trevligt, tycker jag låter oerhört trevligt.

När det gäller frågan om badtider för enbart kvinnor är jag kluven. Å ena sidan tänker jag att jag som är så sjukt missnöjd med min kropp kanske skulle känna mig tryggare med att inte bli bedömd av manliga ögon, men samtidigt så… Äsch, näh, jag vet inte. Men å andra sidan (i och för sig) så tror jag inte att jag ser riktigt samma problem med att ha separata badtider för kvinnor, som många andra. Som jag förstår det handlar det inte om att kvinnor inte får bada när som helst, utan att kvinnor får en tid som är tänkt för enbart kvinnor. Och jag måste faktiskt erkänna att jag inte ser något fel i det. Dock, för rättvisans skull, kanske man skulle ha en badtid för enbart män också.

Det största problem jag ser med hela den karusellen kring trygga rum och att separera folk för trygghet och så vidare, är just… separationen. Lever vi inte i ett samhälle där vi vill inkludera folk?

Jag vet inte, jag. Det blir så fel, oavsett vilket håll man går åt. För det är ju faktiskt så att folk är olika. Ibland upplever jag det som att samhället vill tvinga in alla i en mall där alla är likadana, trots att vi säger att vi är för olikheter, kulturella skillnader och så vidare. Men det är ju bara bullshit, om man inte kan acceptera att folk faktiskt är olika. Och det behöver inte ens handla om badtider, utan helt andra saker. Kvinnor kanske gillar att umgås med kvinnor utan att ha män i närheten (tjejfester och tjejmiddagar, någon!?).

När det gäller hundar kan jag för övrigt inte göra mycket mer än tappa hakan över folks dumhet. Att inte släppa in en löptik i en allmän rastgård handlar om respekt – dels för sin egen hund, men också för andras. Att okastrerade hanhundar reagerar på tikar är ingenting de kan kontrollera – det är ren, skär instinkt. Har man otur blir det en tjuvparning, och då står man där med en eventuell valpkull (alternativt en kostnad för dagen-efter-piller för hundar). Att ha rastgårdar enbart för tikar är rent ut sagt korkat, det med. Tikar är inte snälla om de hamnar i bråk – det vet jag av erfarenhet eftersom jag har en tik själv.

Man måste sära på hur hundar och människor fungerar. Människor har förmågan att tänka rationellt. Hundar fungerar utifrån instinkt. Dessutom är det ofta så att det är tikarna som styr i hundvärlden – inte hanarna.