Stöd Kultural.se på Patreon!

Det här inlägget grundar sig i ett Facebookinlägg av Karin Adelsköld där hon skriver om hur arg hon är över felrubricering av en granskning som P4 Jämtland Sveriges Radio har gjort av kommunens användande av skattemedel. Jag förstår henne – såsom hon beskriver det blir det otroligt dumt och onödigt och gör inte mycket annat än att föda folks upprördhet som vi alla känner så väl.

Det fick mig att tänka på hur samhället ser ut, och varför. Jag har skrivit det tidigare och kommer förmodligen att skriva om det fler gånger – jag tror att Internet inte alls är så himla bra och positivt som de flesta verkar tro. Jag tror dessutom att ingen – och jag menar verkligen ingen, hade kunnat föreställa sig att världen skulle se ut såhär, för 20 år sedan. Jag var cirka tjugo år när jag skaffade min första dator och med den, Internet. På den tiden var alla hemsidor skitfula, och bland de jag umgicks med var de flesta intresserade av chatrum (exempelvis ICQ) och att bygga egna hemsidor med bristfällig html.

Idag kan vi göra precis allt på Internet. Ja, förutom kanske duscha och faktiskt laga mat. Men annars – det mesta. Vi kan läsa tidningar vi aldrig kunnat drömma om för tjugo år sen. Vi kan kommunicera med människor över hela jordklotet. Vi har tillgång till en hel värld med tankar och idéer. Utvecklingen i samhället rasar fram i en sån absurd hastighet att ingen vettig människa hinner med.

Alltså grabbar vi tag i första bästa vi kan hantera, och så blir vi upprörda.

Jag tänker lite på det här med rasism, sexism, funkofobi och allt annat som är dåligt med samhället. Det pratas om att politiken måste ordna upp saker och ting – det måste göras nya regler och lagar för hur man ska bära sig åt gällande olika saker. Det jag tror man missar är att vissa saker kan och ska inte politiken göra. Samhälle och politik är inte alltid samma sak – och samhället innehåller liksom allt, till skillnad från politiken.

Samhället är en stor, gyttjig röra av tankar, idéer, samarbeten, företagande, utveckling, utbildning – men framför allt individer. Och det är inte bara marknad och ekonomi som är rörlig – det är även nämnda tankar, idéer, företagsamhet och så vidare. Samhället är i ständig rörelse, och politiken hinner inte med. Det gör i och för sig inte individerna heller, och däri ligger en stor del av problemet – tror jag.

Det känns lite som att samhället, sådär på det stora hela, är inne i en ganska smärtsam process just nu. En process där samhällskroppen måste hitta en ny form, ett nytt sätt att fungera. Och återigen – jag är övertygad om att Internet har en jättestor del i det här. Vilket gör mig kluven, därför att jag är lika mycket internetberoende som vi alla är.

Det kanske är att världen blir så gränslös att vi tappar riktning och mål i allt. Som en person som lever med bipolär sjukdom och har varit väldigt utbränd har jag insett att det som ger oss störst frihet av allt, är att begränsa oss. Jag menar inte att sätta gränser som är så täta att man inte kan röra sig, utan om att sätta upp ett tydligt ramverk innanför vilket man kan verka och fungera – fritt. Man kan jämföra med att möblera ett rum i olika storlekar, eller med att ha ett tomt papper framför sig som man ska fylla med ett innehåll.

Begränsningar gör att man koncentrerar sig och fokuserar mer på det man har att göra, i stället för att flippa ur och bli upprörd över provocerande rubriker.

Ibland undrar jag om rubriksättarna sitter och skrattar i mjugg åt hur upprörda alla blir.

Jag tror inte att någon hade kunnat förutspå vad som skulle hända, när Internet fick sitt genomslag. Och jag måste erkänna att jag som ändå älskar och avgudar mitt Internet, känner mig jävligt bakåtsträvande när jag säger att jag inte tror att det är vare sig rasism, terrorism, krig eller något annat som i sig är jättefarligt och kommer att rasera världen.

Jag tror att det är Internet.

Varför?

Därför att det gör världen alldeles för stor för oss som individer. Vi är inte byggda att hantera information på det här sättet, det är jag helt övertygad om. Det fördummar oss dessutom, eftersom vi får svårt att sortera det som faktiskt är viktigt och relevant för oss.

 

Tyckte du om det du just läste? Ta en minut och stöd Sonya Malinka Persson på Patreon!
Kommentera
På grund av säkerhetsskäl har jag valt att inte ha kommentarer på bloggen.

Vill man kommentera inläggen kan man gilla min Facebooksida här nedan, och diskutera där :)

Tack på förhand!
/Malinka P.