Stöd Kultural.se på Patreon!

Leif Ahnlund är världskänd motorkonstnär och har rest över hela världen för att måla. Således är han en ypperlig person att prata med om man vill diskutera exempelvis konst och kultur, folkbildning – och identitetspolitik. Sagt och gjort – en regnig tisdag tog jag med mig hunden i bilen och åkte hem till Leif. Där satt vi länge och diskuterade omkring historiebildning, folkbildning, identitet och det typiskt svenska.

Det är ingen särskilt smickrande bild av det typiskt svenska vi kommer fram till. Det tar tid att nå dit – vi tar oss igenom nazism, rasism, nya svenska ord som används i tid och otid, dagens lättkränkthet, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och väldigt mycket mer, innan vi landar i någon slags slutsats.

Det svenska folket (som folk) är i jämförelse med många andra länders befolkning, väldigt obildade. Trots detta har vi extremt höga tankar om oss själva. Jag vet inte om det beror på att vi som land varit neutralt under så många år eller vad tusan det beror på, men vi är självrättfärdiga och tror att vårt sätt att leva är det enda rätta. Eftersom vi har dessa höga tankar om oss själva, vill vi dessutom gärna tro att vi är mer intelligenta än andra och vill därför gärna anta och inta en undervisande roll gentemot de vi anser vet och förstår mindre.

Och med de vi anser vet och förstår mindre, menar jag inte obegåvade svenskar, utan andra kulturer. Vår moral, vår etik, våra värderingar är de som är bäst lämpade att leva efter – oavsett vilken kultur man växt upp i och tillhör. Vi vill gärna agera missionärer och sprida ordet om den svenska kulturen och hur fantastiskt vårt sätt att leva är.

Och visst – för oss är den det. Vi är infödda och uppfödda och fostrade in i den svenska modellen. Så är det ju. Vi är djupt indoktrinerade och blir väldigt upprörda när någon säger att vi har fel. Framför allt om det kommer från de inre leden. Oavsett om det är från vänster, höger, den bruna bajsmajan, mitten, höjden…

Vi har våra röda små stugor med vita knutar och blommande trädgårdar. Vi har våra adventsstjärnor och vår halvmeters mellanrum i kön på Ica. Samtidigt uppvisar vi en falsk hänsyn och tolerans mot andras olikheter. Vi är oförmögna att se vår egen del och egen skuld i våra inre angelägenheter. Att tänka ett eller två eller rentav tre varv extra klarar vi inte av, för vi har inte lärt oss hur.

Världen är inte svartvit (även om jag personligen gärna vill tro det med jämna mellanrum). Politik, samhälle och människor trängs i en enda salig röra. Att hitta någon slags röd tråd i det kräver både tid och tankemöda. För att utvecklas som land och folk skulle Sverige behöva skaffa sig en öppen, ärlig och naken bild av sig själv. Det finns mycket att åstadkomma, men ack så liten vilja att göra något man inte främst tjänar på själv. Jag må vara liberal, men egoism i den skala som utspelar sig nu är bara skrämmande.

Leif Ahnlund är inte längre helt ung. Därför erkänner jag att jag känner mig privilegierad som kan träffa honom och möta hans tankevärld. Även om du kanske inte har turen att träffa just Leif, kanske du har förmånen att träffa någon annan som har lite perspektiv på tillvaron.

Utnyttja tillfället. Lär dig något nytt. Utmana dina intellektuella gränser. Det är värt det.

Tyckte du om det du just läste? Ta en minut och stöd Sonya Malinka Persson på Patreon!
Kommentera
På grund av säkerhetsskäl har jag valt att inte ha kommentarer på bloggen.

Vill man kommentera inläggen kan man gilla min Facebooksida här nedan, och diskutera där :)

Tack på förhand!
/Malinka P.