Stöd Kultural.se på Patreon!

Läste just en intervju med Pelle Kölhed i Assistanskoll. Den handlar om hur regeringen ser på det här med assistans, hur man vill få ner kostnaderna omkring assistansen, hur man söker med ljus och lykta efter fusk och olagligheter bland de som använder assistans, och så vidare. En mycket bra text. Några saker slog mig dock, som jag känner att jag måste få reda ut för mig själv, om inte annat.

För några år sen skrev jag en text på sajten Motargument om hur det här med statistik inte alls nödvändigtvis är med sanningen överensstämmande. Det är skrämmande ibland att se hur många verkar tro att statistik är en statisk sanning. För mig är det inte alls så. Enkelt uttryckt kan man säga att min åsikt är att sanningen är relativ – allt beror på hur en sak förhåller sig till en annan, och vem som tittar på/upplever detta något.

Exempel: en tax är pytteliten i jämförelse med en grand danois, men enorm i jämförelse med en myra.

Statistik kan uppfattas och tolkas på väldigt olika sätt. Just när det gäller frågan om assistansen tycker jag att det är så extremt övertydligt. Vi har en regering som vill dra ner på kostnaderna för att det kostar så förskräckligt, oskäligt mycket. De tittar på statistiken och säger vojne, vojne, nu måste vi dra ner på assistansen så mycket det bara går, och så gör man så. På andra sidan har vi de som använder sig av assistans, samt företrädare för dessa. De säger i princip totala motsatsen – att kostnaderna är ungefär lika som de var när LSS-reformen kom 1994.

Hur kan man uppfatta saken så otroligt olika?

Personligen är jag böjd att hålla med de som använder sig av assistansen. Som i de flesta andra fall anser jag nämligen att de som använder något oftast har bättre koll än den som inte gör det.

Och det får mig att komma till huvudklämmen i det hela; om nu två läger kan uppfatta samma siffror på så diametralt olika sätt så finns det egentligen bara en sak som förklarar saken.

Människosyn och verklighetsanknytning.

Det är inte första gången jag eller någon annan tyckt och känt att politiker inte har någon direkt koppling till den verklighet alla andra lever i. Politik är, tänker jag mig, till hälften abstrakta idéer, till hälften någon slags föreställningsförmåga om hur de beslut man tar faktiskt påverkar folk. Men politiker idag verkar totalt inkompetenta i att föreställa sig och förstå att deras beslut påverkar människor – ofta på negativa, destruktiva sätt.

Alla beslut får konsekvenser. En del får små konsekvenser som bara berör några få – andra beslut får absurda konsekvenser för många människor, och det i sin tur skapar ringar på vattnet som rör sig utåt i vidare och vidare cirklar.

Att leva i ett samhälle där politiker har det elittänkande vi ser så tydliga exempel på, är skrämmande. Jag tillhör själv en o-privilegierad grupp och kan säga att med den tillhörigheten kommer många väldigt obekväma tankar – enbart grundat på frågor om livskvalitet och så vidare.

Jag tycker att det är skamligt att vi lever i ett land där man prioriterar materialismen i stället för människorna som lever där.

Tyckte du om det du just läste? Ta en minut och stöd Sonya Malinka Persson på Patreon!
Kommentera
På grund av säkerhetsskäl har jag valt att inte ha kommentarer på bloggen.

Vill man kommentera inläggen kan man gilla min Facebooksida här nedan, och diskutera där :)

Tack på förhand!
/Malinka P.