Jag läste just på Metro om en ny funktion på Facebook – en som efterfrågats, framför allt efter valet i USA. En funktion där man kan ifrågasätta så kallade ”fake news”, sådant som delas och som kanske inte är sant. Det stod i artikeln att denna funktion kan komma att missbrukas, och att risken finns att ett visst klientel så småningom kommer att mena att man inte längre får säga vad som helst på Facebook.

Problemet med Internet är att det är gränslöst. Ett samhälle – ett fysiskt samhälle går att kontrollera (!) på ett annat sätt. Där finns det sedan århundraden tillbaka ramar för vad som är acceptabelt och vad som inte accepteras. Vi har lagar och regler, både skrivna och oskrivna, som sätter form och styrsel på det samhälle vi har. Politiken är det som med trögt maskineri förändrar samhället.

I jämförelse med i alla fall en del andra samhällen/länder har vi ganska högt i tak, vi här i Sverige, kan jag tycka. Vi har en hög acceptans för andras åsikter, vi är hyfsat tillåtande av naturen. Men jag tror att vi är det just därför att vi har gränser på vårt samhälle. Jag menar inte att vi ska sätta tightare gränser, för det tycker i alla fall inte jag att vi behöver – men jag vill ta upp nyttan och betydelsen av att begränsa sig.

För några år sen jobbade jag på kansliet på en ideell brukarförening i Stockholm. I mina ögon fanns ingen riktning i arbetet – det fanns ingen målbild, det fanns inga klara gränser, även om alla på kansliet hade sina tjänster med tillhörande arbetsuppgifter fanns ändå inga klara gränser. Jag kände mig rotlös och svävande och som att jag inte hade någon anknytning till det vi höll på med.

Trots att detta ”bara” var på en arbetsplats tycker jag ändå att behovet av klara och tydliga begränsningar av hur något ska se ut, är att föredra framför att man har oändligheten framför sig och kan göra precis vad man vill. Det finns ingen som tjänar något på det – alls.

Med det sagt; sagd tydlighet och begränsning behöver inte vara två millimeter utanför den egna kroppen. Man kan ha tydlighet och begränsning betydligt längre utanför sig själv än så. Men den bör finnas där. Och på Internet finns ingen sådan tydlighet och begränsning, därför att Internet är nämligen oändligt by nature. Därför har vi så många människor som lever ut de mörkaste och otäckaste sidor de har online. Och då menar jag inte de som har annorlunda sexuella läggningar, utan de som förmodligen känner sig sådär rotlösa och svävande, de som inte har något att knyta an till, annat än andra som känner likadant.

Jag har ingen aning om vad man ska eller kan göra åt det här. Att det finns problem som tar sig absurda former på nätet är vi nog alla medvetna om. Jag är ett stort fan av Internet (sådär lagom hemma-beroende), men det finns onekligen stora nackdelar. Ännu märkligare blir det när jag funderar på hur man skulle kunna ge Internet form och styrsel på samma sätt som man gör det åt sig själv, en familj, ett samhälle och så vidare. Det förutsätter nämligen att Internet skulle behöva någon som styrde över det, och då är vi inne på någonting som jag verkligen inte skulle vilja vara med om.

Vem skulle man vilja ge makten att styra över Internet, liksom? Det är väl illa nog när Internetleverantörer förväntas lämna ut IP-nummer till exempelvis musikbranschens aktörer i jakten på fildelare och så vidare!?

Kommentera
På grund av säkerhetsskäl har jag valt att inte ha kommentarer på bloggen.

Vill man kommentera inläggen kan man gilla min Facebooksida här nedan, och diskutera där :)

Tack på förhand!
/Malinka P.