Sonya Malinka Persson bloggar om konsten, kulturen, politiken och livet.

 

Här bloggar jag om konsten, kulturen, politiken, hundar – allt som inte passar in på någon av mina genrespecifika bloggar.

 

/Sonya Malinka Persson

 

Det torde rimligen inte ha gått någon förbi att internationella Amnesty röstat i frågan om avkriminalisering av sexarbete, och att detta gått igenom. Det är i och för sig inte ägnat att förvåna, men samtidigt både underhållande och extremt tröttande att så oerhört många inte klarar av att se det som något vettigt.

 

Vid sidan om korkade grejer om morden på IKEA i Västerås (där jag bor) känns det som att frågan om sexarbete fått enormt mycket plats nu i veckan. Det senaste jag läste (alldeles nyss, faktiskt) kommer från Liberala kvinnor, och jag måste säga att det får mig att skämmas över att vara liberal

Om man legaliserar (till och med!) sexarbete och inrättar exempelvis bordeller, då kan man ha anställda kvinnor som får regelbunden inkomst och således kan försörja sig. Dessutom kan man ha en ”bordellmamma” eller typ ”hovmästare” eller något, som tar hand om administration, kanske till och med bokningar beroende på hur man vill lägga upp det. Det kan finnas vakter som ser till att ingen kund beter sig illa.

Om man menar att kvinnor (varför tar man aldrig upp män i fråga om sexarbete?) inte har annat val än att sälja sin kropp (och varför säljer en sexarbetare sin kropp när en städerska säljer en tjänst? båda utförs med kroppen), varför arbetar man inte på att utöka valmöjligheterna för kvinnor som lever i situationer där de kan tänkas behöva välja att sälja sex? Om det nu är så viktigt att minska försäljningen av sex, varför inte legalisera hela alltihopa så att den som faktiskt vill, kan göra det – och att den som inte vill får all hjälp och allt stöd den kan tänkas behöva för att lämna yrket?

Att man vill stoppa människohandel känns naturligt och vettigt. Det är inte ok att människor ska tvingas till något de inte vill göra, så det är givet. Men att dra alla över en kam och på något sätt tro att samma grej gäller för alla – det är naivt, på gränsen till korkat. Människohandel är något helt annat än sexarbete.

Det handlar inte om ”den lyckliga horan”. Det handlar om att ge självständiga människor (kvinnor och män) rätten att utöva ett yrke de trivs med, som fungerar bra. Jag skulle ljuga om jag sade att jag känner många som säljer sex för det gör jag inte, men den kvinna jag känner är allt annat än den svaga kvinna man får bilden av att prostituerade (det heter tydligen så om man säljer sex, om man ska tro alla intorkade moraltanter). Hon väljer vilka kunder hon vill ha, vad hon är villig att göra, och hon gillar att ta betalt.

Det jag inte fattar är varför man (så många!) envisas med att sexarbete är på ett sätt, när man bara sett en sida av det (förmodligen för att man inte vill se den andra). Det ena måste inte utesluta det andra. Man kan hjälpa och stötta människor (män och kvinnor) som vill sluta sälja sex, samtidigt som man hjälper och stöttar de som faktiskt vill.

Hur jävla svårt kan det vara?