Sonya Malinka Persson bloggar om konsten, kulturen, politiken och livet.

 

Här bloggar jag om konsten, kulturen, politiken, hundar – allt som inte passar in på någon av mina genrespecifika bloggar.

 

/Sonya Malinka Persson

 

Som liberal ”borde” jag förmodligen vara för en fri droghandel. Jag har under rätt lång tid undvikit att ha en åsikt i den frågan, eftersom jag oftare än inte, faktiskt ogillar droger rätt hårt. Jag har aldrig varit i någon direkt närkontakt med dem, men jag har sett vad de kan göra med en människa om man missbrukar dem länge, och det jag har sett är ingenting jag tycker om.

Anledningen till att jag tar upp det här är att jag, av någon helt okänd och mystisk anledning kom att tänka på – just missbruk versus missbruk. När man pratar om missbruk pratar man oftast om tobak, alkohol, droger eller möjligen sex. Det är sällan man tar upp till exempel, något jag själv har livslång erfarenhet av, socker som grund till ett missbruk.

För de flesta människor, som i likhet med mig, har eller har haft problem med vikten, är det ofta ett sockermissbruk som ligger i grunden. Och jag säger missbruk, därför att det går inte att kontrollera. Det handlar inte om att ha självdisciplin eller vara stark och motstå – därför att det går inte. Det är därför det kallas ett missbruk, eller för den delen, en sjukdom.

På grund av att vi har fri tillgång till exempelvis socker, kan jag ha svårt att se nyttan med att förbjuda onyttiga substanser. Vi har redan så många onyttiga i det vi äter, dricker och så vidare, att det på något sätt känns löjligt att hålla på och förbjuda saker.

Det man däremot kan tycka är att samhället som sådant (nu när vi är så informativa om allt annat) skulle kunna vara ännu mer öppna och kommunikativa med information om sådant som, om det missbrukas, kan påverka oss, våra kroppar, våra psyken och våra liv, i destruktiv riktning.

Nu skulle man kunna argumentera för att socker (exempelvis) inte alls är lika farligt att missbruka som droger.

I’m sorry, but I beg to differ.

Att äta för mycket socker påverkar hälsan något alldeles kopiöst. Inte bara riskerar man att dra på sig diabetes, man riskerar också att drabbas av övervikt – och ju mer socker man stoppar i sig, desto mer övervikt får man, dessutom blir man väldigt trött, och man får inte i sig så mycket näring eftersom man ägnar sig åt att stoppa i sig socker hela tiden i stället.

Dessutom påverkas man till slut psykiskt när man inte längre kan stå emot, utan man går till affären eller kiosken och köper godis, glass, chips, whatever det är man begär, och äter det. Detta innebär skam och skuld – man skäms och tror att butiksbiträdet vet vad man håller på med, man är ju där varje dag och de ser ju vad man handlar, man känner sig skyldig för att man inte kunde låta bli idag heller fast att man lovat sig själv att – och så vidare i all oändlighet.

Jag vet att jag inte riktigt håller mig till samma spår nu, men något som retar mig är hur svårt det är att få hjälp med ett sockermissbruk. Missbrukar man alkohol, sex eller droger så inbillar jag mig att det är betydligt lättare att få stöd och hjälp med att ta sig ur det. Som sockermissbrukare finns det mig veterligen ingen bra och vettig hjälp att få.

Kanske för att man inte ser sockerberoende som ett missbruk?