Sonya Malinka Persson bloggar om konsten, kulturen, politiken och livet.

 

Här bloggar jag om konsten, kulturen, politiken, hundar – allt som inte passar in på någon av mina genrespecifika bloggar.

 

/Sonya Malinka Persson

 

  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Feminism. Genustänkande. Jämställdhet. Jag kan säga på en gång att jag aldrig någonsin har kallat mig feminist och aldrig kommer att göra det heller. Inte heller tycker jag om det här med genus som är så populärt. Jämställdhet är för mig något helt annat. Då inkluderar vi både kvinnor och män. Allt annat är bara någon slags… jag vet inte vad. Väldigt märklig variant av klubben för inbördes beundran!?

Som av en händelse hamnade jag på Sveriges Kvinnolobbys hemsida eftersom de just nu lobbar mot porr. Mot porr. Bara sådär rakt av. Ingen porr alls ska få finnas.

Är det bara jag, eller är det så att organisationer som till exempel Kvinnolobbyn bara jobbar för att få till en rad förbud? Är inte det en sjujävla trist inställning till livet?

Det här är några av de frågor där Kvinnolobbyn tagit stark ställning mot;

  • porrfritt
  • surrogatmödraskap
  • försäljning av sex

Jag kan förstå att det finns människor som provoceras av exempelvis porr. Eller att det finns kvinnor (och män!) som tycker om att sälja sex. Eller att det finns kvinnor som lånar ut sin kropp för att en annan kvinna ska kunna få barn. Men om man till exempel inte tycker om porr, kan man aktivt välja att inte titta.

Men jag måste erkänna att jag tycker att det är både snålt och oförskämt att förvänta sig att alla andra människor tycker, tänker och känner likadant. I likhet med Vänsterns överbeskyddande attityd mot grupper man anser svaga (vare sig de själva tycker det eller ej) så tar sig Kvinnolobbyn och många andra organisationer sig rätten att bestämma vad andra kvinnor ska tycka, tänka och känna om både sina egna och andra kvinnors kroppar.

Om man däremot vill hjälpa personer – och nu räknar jag in både kvinnor och män eftersom båda könen representeras inom både pornografi och försäljning av sex, så finns det andra vägar att gå. Till exempel kan man lyssna på de som jobbar inom dessa branscher för att se vilka behov som finns.

Det här är exempel jag tycker skulle vara skithäftigt om de fanns – lagliga;

Strippklubbar för män och kvinnor
Som vanliga barer, och kanske varsin del för manliga och kvinnliga dansare. Bra och effektiva dörrvakter som ser till att inga överförfriskade idioter ger sig på de anställda.

Bordeller
Med anställda eller egenföretagare, beroende på hur man lägger upp det. Tänk hotell, med en portier som tar hand om bokningar. Det ska finnas vakter som slänger ut kunder som beter sig illa.

Sen måste det naturligtvis finnas flera andra saker i samband med detta. Till exempel ett fackförbund (all pun in the world intended, om man tyckte det var kul 😉 ) för att bevaka sexarbetares rättigheter, men också bra och effektiv stöd och hjälp för den som vill sluta.

Men det viktigaste av allt är att alla måste lära sig att se skillnad på de människor (kvinnor och män) som aktivt väljer att sälja sex på ett eller annat vis, och de som tvingas sälja sex vare sig de vill eller ej. Det är två helt skilda saker och varken kan, bör eller ska likställas med varandra. Den som inte vill sälja sex ska inte heller behöva göra det, och behöver således hjälp att komma ut ur en sådan tillvaro.

Men återigen; likställ inte detta med frivilligt sexarbete.

Dessutom är jag väldigt nyfiken på varför det är ok att hålla kurser i sex, men inte att sälja själva sexet? Sexarbete som sexarbete, no?