Sonya Malinka Persson bloggar om konsten, kulturen, politiken och livet.

 

Här bloggar jag om konsten, kulturen, politiken, hundar – allt som inte passar in på någon av mina genrespecifika bloggar.

 

/Sonya Malinka Persson

 

När jag var tonåring var jag väldigt noga med att upplysa människor om att jag inte brydde mig om det yttre – det var det inre som var intressant och gjorde en människa vacker. Som vuxen har jag faktiskt ändrat åsikt i den punkten – i alla fall till hälften.

Jag skrev i mitt förra inlägg att vi väljer att signalera vilka vi är, bland annat genom vad vi har på oss i fråga om kläder. Jag håller detta för sant och har gjort i många år. Ur det perspektivet är det inte heller särskilt ytligt, även om man lätt kan uppfatta det så. Nu har jag i och för sig aldrig någonsin upplevt mig själv som tillhörande någon norm – på gott och ont, men för mig är det jag signalerar till omvärlden rätt viktigt.

Det gäller för övrigt allt annat vi gör också. Det finns en marknad för olika kalendrar och almanackor därför att vi är olika personer och har olika behov och önskemål. Det finns olika sorters jeans, därför att våra kroppar ser olika ut och vi vill framhäva olika saker.

Det gäller till och med i fråga om djur. Jag har en hund och två katter som jag lever tillsammans med, och de är alla svarta. Jag kan inte tänka mig att ha något annat än en svart katt. Gällande hundar är jag lite mer liberal i färgfrågan, men rent generellt är jag väldigt dragen åt svart. Jag har vänner som föder upp katter – vita katter, och medan jag tycker att dessa katter kan vara väldigt söta och goa, så skulle jag aldrig välja att ha en vit katt. Någonsin. Det är bara inte min sorts katt, hur löjligt och ytligt det än låter.

 

Som diametral motsats till detta är hur brudpar väljer att få sina bröllopsfotografier tagna. Jag har jobbat som bröllopsfotografi, och det vi envetet sade till varenda brudpar var att alla är unika. Visst är alla unika – alla är vi individer, men vi har också en tendens att anpassa oss till normen. Det fanns en norm för hur bröllopsfotografi skulle se ut då och faktum är att 99,9% av alla brudpar – i alla fall då, valde att anpassa sina bröllopsfotografier till den normen. Inte mycket till unikum och personlighet där. Det är dock inget fel med detta, utan högst mänskligt – och människor är vi allihopa, även om jag ibland tvivlar.

För övrigt vill jag bara säga att filmen
Svart katt, vit katt är riktigt bra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *